17.
Förvänta dig inget stöd från ditt ex. Detta är kanske det absolut svåraste att inse. I alla fall var det så för mig. L hade ju funnits där i fyra och ett halvt år under alla mina svåraste stunder, kommit med input och tröstat och tagit hand om. Därför kände jag instinktivt när det tagit slut att han var ju den som skulle trösta mig genom det här också. Jag vet inte hur många gånger jag ringde honom och grät och grät och grät och grät. Snyftade att jag skulle dö och var helt säker på det också. Jag skulle helt enkelt inte överleva om inte han flög över till mig och bara höll om mig en sista stund. Jag möttes ofta av en stenhård vägg till svar och det gjorde mig så splittrad och trasig. Hur är det ens möjligt att han inte vill ta hand om mig nu när han alltid velat det förut? Jag kunde inte förstå det. Men ditt ex kommer inte att hjälpa dig. Det är bara att bita ihop och inse fakta. Hen vill inte mer. Det är dags att ta sig igenom något helt på egen hand och även om det i början kommer kännas helt jävla omöjligt kommer det göra dig starkare och klokare efteråt, när du en dag inser att du står upp rakryggad och mår bra, och har tagit dig dit helt av dig själv.
 
Hans förlust... liksom.
Millosobillos handlade om Familjen Virvelvind - Den kan jag inte gå tillbaka till.
 
Rejmahbloggen - Handlade om en nystart som blev ett tandgnissel om saknad. Hurrrv.
 
I skolvärlden pratar vi ofta om vikten av att se framåt, vad kan vi göra framöver. Här kommer en framåtsyftande blogg och en nystart från mig. Och mina barn. Pöss
 
 
 
 
Imorgon kl 19:00 kanske bostadsfrågan är löst, då måste jag söka bil i helgen och börja rensa... Loppis i helgen. Då slipper jag flytta så mycket. Nästa vecka får vi boka in bankbesök och göra bodelning så vi får ett ordentligt avslut. Sorgligt men sant. Det måste bli en punkt. H vill inget mer. Alls. Jag har tillit till att allt ordnar sig och jag önskar H all lycka. Barnen är glada och nöjda, jag tror inte alls de lider av separationen. Och det är det viktigaste.

Pöss
...bajbaj. Hittat en lght i Karlsvik :) Ska kolla onsdag :) Spännande! 
...var så glad idag. Och nöjd verkade det som. Jag vill bara att alla ska vara glada och nöjda. Alla behöver hitta tillbaka till glädjen. Fy vad destruktivt det har varit senaste åren. Vi tappade lusten till att skratta, umgås och prata. Och bara på en vecka ser jag hur vi börjar blomma. Fast på olika håll. Bitterljuvt. 
 
♥4everinmyheart
- Förnekelse- Ilska och förbittring- Förhandlingen- Sorgen och tomheten- Accepterandet

Nu växlar jag mellan att acceptera (känner mig ofta glad och lycklig) men glimtar av tomhet skiner igenom. Duktig jag är!
Känner mig väldigt tillfreds. Fått det bästa av flera världar. Somnar med ett leende på mina läppar. Nu är jag på väg :) Takk
Jag tror på ödet och att varje mska har en livsplan och uppgifter att göra. H skulle vara pappan och är det meningen att vi ska hitta varandra igen är det så. Jag har stått still i humör och utveckling läääänge. Vi gjorde inte varandra glada. Nu börjar det äntligen bli bra. Så det tyder på att jag är på rätt väg :) Det bästa jag vet är glädje man blir så glad av den.
Ikväll kl 23 skickade H ett meddelande. Han är inte kär i mig längre. Jahapp... Så nu har jag ingen lägenhet eller man. Ligger och letar lägenhet långt från byn. What doesn`t kill you makes you stronger...
Nu vill jag avsluta den här och gå tillbaka till det som var bra. Den här bloggen var bara deprimerande. 
...så är familjen snart en familj igen. Vi väljer att flytta ihop. Över vintern. Sedan tar vi och utvärderar. ♥
får du tillbaka... Ska det va så? Jag vill ha kärlek och respekt. Ska det vara så svårt? Less
 
http://instagram.com/p/e4qHQ3D1jl/